Violas

Idag fyller jag år. 22 år. Det är helt jävla galet för jag känner mig inte så gammal.

Jag känner mig som barnet som precis gått ur skolan och som fortfarande inte vet vad livet handlar om. Inte vad jag vill bli när jag blir stor eller hur det känns att vara kär på riktigt. Som drömmer och fantiserar och är rädd men rebellisk. En tonåring. Ändå har jag bott hemifrån sedan jag var 16, haft två egna lägenheter och bott sambo i flera år. Haft två jobb. Rest utomlands. Dejtat..

Jag är en vuxen flicka med betoning på flicka! I'm not a girl, not yet a woman.. haha, tyst på mig.

Nu ska jag bara vara glad. Ite remenissa. Bara fira, le och glädjas över alla fina människor i mitt liv och att Jag är Jag :)

 
 
Time is just a window someone forgot to close.

Hej!!!!!

Inte för att jag börjat blogga eller så men jag tänker skriva av mig om jag känner för det och nu gör jag det. No more fuckin deep stuff utan bara vanliga ting.

Quick Re-cap: Spenderade helgen i lugn och ro, hemma med familjen med mat, godis och TV. Sen sov jag även hos Viktoria, vi hade enligt tradition date night (något som inträffar oftare och oftare nuförtin; gillas) och gick på tjusig middag (Planka på St george's, dögött) och gick på bio (Crazy Stupid Love, kanoners!). Sen blev det mycket deg och snack i soffan framför Gossip Girl.

Jag har aldrig riktigt fastnat för Gossip Girl tidigare. Det går för fort, man hinner knappt andas sen är det något nytt drama på G. Människorna är snygga, rika och coola men ändå gör de minsta lilla grej till något enormt. Känns som dramat i ens eget liv, som i jämförelse med detta är någorlunda obefintlig, räcker!

Fick dock reda på lite juicy gossip från Maggan igår. Alltså inte personen Maggan (känner ingen Maggan?) utan platsen Maggan. Vad som hänt sen man drog hem.. Jaa du vet inte hur jag ska kommentera mer än: HAHAHAHAHA. ****?!?!?!!?! JOHNNY - WHAT THA FUCK! haha. Jaja. Kul kul men nej tack vaa..


Nu ska jag kanske fortsätta jobba.
Au revoir och på återseende.



Viktoria & Jag i lördags. Just gossiping!

Åh!

Måste bara passa på att blogga medans jag fortfarande är glad (händer inte jätteofta ;) men nu har jag så mycket roliga saker att se fram emot att jag helt enkelt knappt KAN må dåligt:


* ( hemligt ) - men skoj blir det!

* Helgen efter det är det Halloween. Jag satsar på läskig bio och mys.

* Början av november ska vi ha Afterwork med jobbgänget. Kan bli spårat!!! Utgång på Harry's. Just saying.

* 10 november - Magaluf Reunion. Behöver jag nämna att det ska bli skoj?!

* 24 november - 100 % Judgement Day. En galen kryssning på en fet båt med Natta, Cascada & Italo Brothers. Älska.

* Sen är det såklart dags för den årliga födelsedagsfesten ute i Rejmyre, som Viktoria och Jocke hostar som vanligt. Den blir aldrig något annat än spektakulär.

Så... Kanske borde sluta deppa nu? Alkohol löser väl mina triviala bekymmer like aint no thing but a chicken wing... Haha

Little miss Insecure, you have no reason to hate on me
If you're unhappy with yourself - go pick on someone else
I'm not your enemy, you just envy me




Men ärligt talat.

Nu gör jag Fredag.

Jag har bestämt mig för någonting. Och det känns rätt.

Tog äntligen tag i det som jag grundat på i år och dar, jag gick och bokade min tatueringstid. Eftersom det är väldigt lång väntetid (december kan nämnas) så har jag massor med tid att fundera men jag vet nog precis vad jag vill pryda min kropp med. Här är min inspiration:

Cherry blossoms on a Cherry blossom girl

Hopefully, this would make it all a little bit better.

*

Thoughts?

Tänk dig att du sitter på en gunga. Du har händerna hårt slutna kring repen medan dina tår knappt nuddar mark. Du står stilla, men inte länge till. Det är dags att sätta fart. Du trycker ifrån med fötterna så hårt du bara kan och svingar dig långsamt bakåt, sen framåt. Lugnt, metodiskt, precis som du lärt dig. Det tar fart. Fram, och tillbaka, fram, och tillbaka. Ju högre upp du kommer desto snabbare går det, och pirret i magen stegrar. Det känns skönt, men lite läskigt. I vissa fall hänger du nästan vågrätt i ett försök att öka farten. Det är ju så högt, och om du ramlar baklänges kommer det göra ont. Väldigt ont.
*
Du börjar att undra.. Hur länge ska jag gunga här? Det är så roligt men snart mår jag illa för det roliga kan inte vara för alltid. Det vet du. Du funderar hur det skulle kännas att släppa taget och hoppa. Slänga dig framåt i luften och landa på alla fyra i gräset. Så mycket roligare det verkar. Du längtar efter att stå på stadig mark igen, och dina barfota fötter kan knappast bromsa in dig i den här farten. Det är bara framåt som gäller. För om du inte går framåt.. så går det bara bakåt igen. Bakåt, i en rasande fart. Nej, du måste hoppa. Våga ta en sista blick mot skyn som du närmar dig och bara - släppa taget.
*

Det är precis så det är. Vi kan låtsas att det är roligt för alltid, att allt är en lek men förr eller senare måste vi hoppa. Våga ta steget. Jag vill också stå stabilt på marken, jag vill inte riskera att falla bakåt. Vem vet, kanske repen brister och jag störtar handlöst mot marken. Bryter en arm eller ett ben eller något ännu mer ömtåligt. Då kommer jag ångra att jag inte hoppade. Och jag vill inte heller gunga för länge. Gunga så länge att det slutar vara kul. De här tankarna har du inte när du tar fart för första gången. Men de kommer när du är där uppe i luften. Det tror jag alla har varit med om, och nu pratar jag inte ens om någon jävla gunga.




Sitter och läser igenom mina gamla blogginlägg i brist på annat vettigt tidsfördriv, och sprang på den här texten. Den skrev jag den tredje januari i år, och vid första snabbläsning undrar jag nästan lite om jag kanske varit full när jag skrev den? Men nej. Sen kom jag på. Just då var jag olyckligt förälskad och väldigt förvirrad. Tänkandes. I ljuset av detta ser min lilla text plötsligt genialisk ut och jag förstår klart och tydligt varför jag aldrig vill känna så igen. Peace out!