A day in the life

Hej min söta lilla fina blogg.
'
Vill ni höra om min dag? Ok. Började den på gymmet, och körde ett riktigt bra fokuserat pass. Jag tränar på Nautilus. Jag går dit, hälsar på personalen, studsar in i omklädningsrummet, tar skåp 22. Börjar med att värma upp, gå raskt på bandet, gärna i uppförsbacke. Jogga lite. Bli varm i kläderna. Sen springer jag ner en våning mot maskinerna. Sätter mig och kör ben, lår, armar, mage. Blir glad och peppad för att de kör så bra musik. Energy. Ibland är det rock och då blir jag o-pepp. Går sen upp till det roliga rummet med mattorna och leker en timma till. Dansar, hoppar, skuttar, hjular. Försöker i alla fall. Kör mage på boll, på matta. Lyfter på tröjan framför spegeln och tycker mig skymta muskler. Kör ännu mer mage. Utfall, hantlar, knäböj. Skratta, sjunga. Sen avsluta på bandet eller stair mastern. In och duscha, skratta, sjunga. Basta lite. Sen skutta vidare in till jobbet som ligger vägg i vägg. Slut på det roliga.
'
Jag jobbar på Telias kundtjänst. Sitter och snurrar på min stol, vid mitt skrivbord, vid mina datorskärmar, med mitt headset. Svarar när du ringer, "Hej och välkommen, du talar med Johanna Palm!" Lika trevligt och glatt den första gången som den sjuttioelfte. Det är vad jag gör. Försöker hjälpa, lösa, sälja, flytta, fixa. Jag försöker. Kämpar för att hålla statistiken uppe, efterbehandlingen kort, passa mina tider och sälja in dyra prylar lite snyggt. Diskret. Alltid trevlig och lugn, trots att personen på andra sidan skriker, klagar, kränker, hånar eller pratar på ett annat språk. Jag klagar inte. Eller jo ibland. Försöker titta ut genom fönstret och önska att sommaren kommer lite fortare i år.
'
Här sitter jag nu, uppkrupen på soffan. Hemma efter ytterligare en arbetsdag. Försöker leta efter positiva saker att lägga min tankekraft på. De finns där bakom det grå som är Norrköping i januari. Helt otroligt att jag kan vara så glad utåt och ändå må som jag gör innåt. I should be put in a test tube and be studied. Jag vill vara lika optimistisk, lika stark, när jag är ensam som när jag är bland andra. Ta med den Johanna hem till mig själv. Kunna le mot mig själv i spegeln och känna att leendet är äkta. Jag jobbar på det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0