Violas

Varför är vissa ord så svåra att säga? Nej. Det mest problematiska ordet i världen, efter kärlek och algebra typ. Nej. Det går liksom inte. Någon gen i min kropp hindrar mig från att yttra the n-word. När kompisen frågar om jag ska komma på festen i helgen. "Ja", säger jag. När bästisen frågar om vi ska ha myskväll tillsammans. "Ja". När flirten frågar om vi ska ha myskväll tillsammans. "Absolut". Vad fan är fel på mig? Vilken surrealistisk bubbla lever man i om man på allvar tror att allt blir så mycket bättre av att alltid nicka och aldrig skaka. Det är omöjligt att göra flera saker samtidigt. Vara på olika platser på samma gång. Men allt låter ju så lockande, och jag vill så himla mycket. Du behöver inte hinna först, vill jag så vill jag och då får du ett ja. Att det blir jag som i slutändan skjuter mig själv i foten behöver du ju inte bry dig om. Det är jag som får skämmas. Du blir bara besviken. Varför ska det vara så svårt att prioritera? Jag vill allt, och helst på samma gång. Och ibland vill jag ingenting. Bara vara ensam i min säng, stirra i taket och fundera. Ändå säger jag ja. Kanske för att glädja någon annan. Det är en härlig känsla. Ibland undermedvetet för att få komma bort från ensamheten. När jag blev så patetisk? Du kan ju fråga korna.





Ovan: en ko.