A lone wolf
Fan, ibland är det jobbigt att vara ensam. Att bara vara för sig själv, med sina egna tankar. Ibland får jag den där känslan... Ni vet, som det där uttrycket "Låter det verkligen när ett träd faller i skogen, även om det inte finns någon i närheten som hör ljudet av fallet?" (Nu gjorde jag en liten fri översättning från det engelska citatet, men ni fattar grejen.) Så tänker jag i alla fall ibland. Om jag verkligen finns när jag sitter här helt ensam, om ingen tänker på mig? Om ingen bekräftar min existens på något sätt? De stunderna kan vara lite jobbiga. Man undrar liksom om någon verkligen bryr sig om man är där, eller inte. Om man är vaken eller sover, ledsen eller glad.. De stunderna är jag faktiskt glad att Internet finns. Och mobiltelefoner. Även om jag inte pratar med någon, så vet jag att ni är där. Jag är tillgänglig, och jag finns här om ni vill säga något. Vad som helst, när som helst. Vi är väl aldrig ensamma längre, egentligen.
Det här var inte det inlägg jag tänkte göra egentligen. Satt och skrev på ett annat i 20 minuter, men ett sms stoppa mig. Vilken timing, haha... Kanske imorgon.
Kommentarer
Trackback
