En dikt
*
Du är inte lätt att beskriva, min vän.
Likt årstider ändrar du färg.
I höstens rusk du gråter,
dina tårar syns när det stormar hårt.
Beror det på en sorg du bär
eller bara på vindens blåst?
I den kalla vinternatten faller mörkret på.
Endast ljus ifrån den vita snön
lyser upp vår vandrings spår.
Att hitta fel är sällan svårt.
Efter en kylig istid bryter vi upp,
lämnar idet och är åter på språng.
Vårens tid kommer snart,
lyssna bara till fåglarnas sång.
Känn värmen, se solens strålar smyga sig fram.
Snön smälter bort och du finner dig själv igen.
I sommartid slår grönskan ut
med full kraft och allt har färger som förut.
En tid att njuta av det vi väntat så länge på.
En önskan om att det ska få bestå.
Till syrsornas fiol hör vi fågelns sång,
jag önskar jag förstod vad
den handlar om.
Sjunger dem alla för oss?
Inatt fångar du upp all
min
uppmärksamhet,
och mina tankar går åt
till hur vacker du är.
Jag är inte färgblind, jag ser vad du är.
*
Kommentarer
Trackback
