Say it again
Jag borde inte vara själv för mycket. Runt runt snurrar tankarna i huvudet och två glas vin plus lite självömkan, javisst, men hjärnan, den jobbar så mycket hårdare än hjärtat ibland. Man måste lära sig att koppla bort tankarna och bara känna med hjärtat. Precis som man efter år av träning vet exakt hur man gör för att stänga av hjärtat när man inte vill att det ska pumpa hårdare. Sluta med det där. Slå för vad som är vettigt, slå inte hårt för saker som ändå inte spelar någon roll! Eller gör de det? Jag undrar vad som är viktigt och vad som inte är det. Vad hjärnan borde ägna sig åt att fundera över och vad den bara borde slänga i papperskorgen och tömma i sopnedkastet. Vad man vill och vad man känner, så brutalt olika.
En text jag skrev för en månad sedan. Varför passar den så bra just inatt? Fan vad jag känner mig ensam. Särskilt kring jul. Det är nog därför. Men det löser sig. Det gör det ju alltid.
Godnatt.
