Violas

Konstiga saker fortsätter att hända mig.. märkliga sammanträffanden som alla egentligen leder till samma sak. Jag vet inte hur eller när eller varför. Världen är så jävla liten att jag blir rädd. Allt kan hända. Det kan vara spännande, men ändå kännas så surrealistiskt. Snart vill jag inte bli glad längre för jag vet att jag då snart är o-glad igen. Lika bra att vara o-glad hela tiden. Då är man på den säkra sidan. Fast vem fan vill vara där egentligen? Nej jag ska bara fortsätta ta det lugnt, slappna av och invänta fler av livets överraskningar. Fortsätta vara mig själv. Vara Johanna. Det är faktiskt inte helt fel ibland.

¨