Where I left you
Fan vad jag har saknat bloggen. Min lilla rara fina överanalytiska blogg. Alltid lika roligt att sitta och läsa igenom gamla inlägg från förr. Var dock tvungen att radera ett par sjuka saker som jag inte ens kan fatta att jag skrivit. Helt otroligt vad man kan hinna förändras på bara ett år! Skulle jag träffat Johanna Palm januari 2011 hade jag nog inte gillat henne (och ja, jag kommer nog säga exakt samma sak januari 2013). Hade frågat vad fan hennes problem var och varför hon var en så feg och naiv tönt. Nej mes. Tönt har jag alltid varit och kommer alltid att vara, så det är helt okej. Iallafall, jag ska nog börja skriva lite igen. Kanske är det här en tid jag kommer vilja minnas och titta tillbaka på i framtiden. Vem vet.
---
Idag ligger jag hemma sjuk och har redan sovit, tittat på amerikanska tv-serier och lekt med hunden så det fanns liksom inte så mycket mer att göra. Total idetorka. Därför hamna jag här. Har fortfarande massa tid kvar denna kväll att döda, så kanske blir ett par inlägg. Inte för att jag ska bli nya storbloggarn och skaffa en chihuahua eller börja ge folk modetips men jag kan definitivt tänka mig att det finns någon som är intresserad av mitt liv och mina tankar. Om inte annat så är jag det. Någorlunda iallafall.
---
Vad jag tänker på just nu? Vad mamma står och lagar för mat i köket. Att Candice Swanepoel är obehagligt lik en barbiedocka. Att Candice är hetast i hela universum och att jag skulle vilja se ut som Candice. Att jag inte skulle ha något emot att gå ner ett par kilo. Att jag älskar kakor och wienerbröd men hatar glass. Att jag är konstig som hatar glass. Att jag nog inte går ner i vikt om jag äter massa kakor. Om Marshall och Lily skulle vara ett bra par i verkligheten.
---
Två relativt nytagna hissbilder.
(Jag behöver en ny telefon. Min kamera är trasig = no more hissbilder)
Kommentarer
Trackback
