Violas

Falla-lala-la-fala-la-laa!
 
Okej jag vet, det är inte julafton (tacka Gud för det) men jag har massa saker att vara glad för. Häromdagen mådde jag rent ut sagt förjävligt, men det är för att jag är som jag är. En Palm. Vi tänker för mycket, överanalyserar och är allmänt dramatiska tror jag. Önskar ibland att man var mer som en Dahl. Min mamma är glad nästan för jämnan. Hon gräver inte ner sig i onödan inte. Pappa oroar sig för kärnkraftverken i japan men mammi, hon är optimist hon. Härliga människor, det där!
 
Jag är alltså "hemma" i Finspång nu. Här är allt som vanligt, ungefär som tiden stått still sen man flyttade härifrån. Skönt. Vart man än tar vägen i världen kan man iallafall lita på att någonting är sig likt. Det är trygghet, det.
 
Har spenderat dagen framför TV:n och sett på Vem Vet Mest. Rickard Olsson är min idol. Vilken allmänbildad och jordnära man han är alltså. En sån karl skulle man ha i framtiden, fast med ett busigt sinne för humor. Ungefär som Anders Bagge kanske. Sen får han gärna se ut som en morph mellan Eric Saade och Ashton Kutcher, och ja, jag har för höga krav, jag vet. Men det vore trevligt minst sagt. Kontaktannons, någon?

Nog med skitsnacket. Det jag är riktigt glad för, förutom mina fina föräldrar och mysiga vovve, är mina fantastiska vänner. Måste bara säga det. Ni vet vilka ni är (men jag kan nämna er ändå); Jocke, jesper, Bala & Viktoria. Ni är fan bäst. Vi har så sjukt roligt tillsammans och ni är så underbara på så många sätt. Tror nog jag är kär i er. Hoppas ni finns kvar i mitt liv foräver för då kommer vi ha många fler roliga stunder tillsammans. Vi är så olika men det är fantastiskt för tillsammans blir vi en oslagbar grupp. Svär på gud hjeertat, älskar er.

Varför jag ska ge mig iväg i sommar och lämna dessa fina människor verkar ganska dumt vid närmare eftertanke, men that's just me. Goda ting blir starkare vid avstånd, det tror jag på. Som på Romeo & Julias tid. Att sakna är att älska. Vilken obehaglig liknelse jag gjorde nu, men det jag menar är bara att en paus ibland krävs för att få uppleva den där starka känslan av en återförening. Typ som om en elfte säsong av Vänner plötsligt skulle spelas in efter 10 års uppehåll. En reunion. Och vem gillar inte sånt? I sure as hell know I do.