Violas

Tillbaka från ett riktigt roligt teammöte med kollegorna och världens bästa chef. Känns nästan som att vi här på Telia, och vårat Profficeteam, är som en liten familj, vilket innebär att jag får vara mitt alldeles vanliga knäppa jag, och det är helt OK. Jag älskar det. På någon annan arbetsplats hade jag säkert fått tvångströja.. men här funkar det. Fan, hoppas jag får stanna här föralltid. Eller nej, det där ångra jag. Jag är menad för större saker än det här. Haha. Jag lovar.
   
Nu sitter jag iallafall här uppe på 5:an och sjunger lite julsånger. Längtar tills kl blir halv 8, för då slutar jag och då vankas mat, film och mys-pys. Perfekt fredag, och förhoppningvis blir hela helgen likadan :)
   
Igår var jag i Finspång hemma hos Bala med karln själv, Viktoria och Amanda. Det är sjukt, för när jag är med Viktoria är jag så icke-partysugen som man kan bli (haha sorry, men du har den inverkan på mig..) men så fort Amanda entrar rummet så slår det om - jag vill bara ut och festa, dricka och dansa med den kvinnan! Hon har den energin kring sig, och det smittar av... Riktigt, riktigt farligt. Bokade nästan en biljett till Örebro med en gång, men det får vänta tills nästa helg ;)
    
Jag är liksom inne i en extra förvirrande period just nu.. Ena sekunden säger jag högt och tydligt "nej fyfan FESTA, inte mer.. Jag vill bara ligga inne och ta det lugnt, det är för kallt för att gå ut, jag orkar inte, det är alltid samma sak.. Det är inte roligt att dricka längre, usch.." och nästa sekund (typ som när Amanda drar på "Only Girl" för tusende gången i rad!) så skriker jag istället "Let's party, vi drar till Stockholm, Karlstad, Örebro, nuuuu!" Vad fan vill jag egentligen?! Vem är jag?! Hela sommaren känns det som vi gick ut och festade varje helg.. Därför trodde jag att hösten skulle bli den där ligga-lågt-perioden, där man insåg att det nog inte är så kul. Men suget smyger sakta men säkert tillbaka, då och då. Och nu är det mycket i Stockholm som lockar.. Och dels har jag ju för fan en partykryssning (!!) bokad, där jag är obligerad att festa. So I guess I just have to turn the partymood on. 
   
Egentligen skulle ju jag och älskade Natalie åkt till Thailand ett par månader i vinter. Festa, sola, bada och leva livet. Leva det där livet som jag alltid önskat mig. Det där fantastiska fria singellivet i ett tropiskt land, där man bara kan glömma den gråa, trista vardagen hemma. Tyvärr blir det inte längre så, utan det ser ut som att jag är fast här i vinter. Kan inte riktigt beskriva med ord hur ledsen det gör mig, hade ju ändå planerat denna resa sedan i somras.. Men sånt är livet. Jag fick ta ett beslut, och jag får göra det bästa av situationen nu de kommande 6 månaderna. Ingen sol, ingen alkohol.. inget kul. Men jag klarar mig ändå. Jag får väl bli kär eller nåt. Haha. Okej jag ångrar den.. Så kul ska vi inte ha det.
    
Usch vilket långt tråkigt inlägg det här blev.. Men jag kände att jag behövde skriva av mig lite. Vi är på väg in i vintermörkret, och allt känns så läskigt. Så ensamt och kallt. Jag behöver bara någon som håller min hand lite då och då, någon som kan värma mig när jag fryser. Du vet vad jag menar. 
   



 Jag när jag var... 18 år? Hemma i C:s lägenhet.